h1

Vector Tower Defense

2010/01/23

I förrgår kom en ny Mini till PSP och PS3: Vector Tower Defense. Detta är en Mini-port av flash-spelet med samma namn. Det är ett tornförsvarsspel i vektorbaserad stil med fördefinierade labyrinter, 13 olika torn och vektorbaserade fiender med olika egenskaper.

En av grundprinciperna i Vector TD är färg; alla torn och fiender har en av fyra färger (grön, röd, blå eller rosa) och torn gör mer skada på fiender av samma färg men mindre skada på fiender av den kontrasterande färgen. Det finns dessutom två typer av fiender som har helt egna färger; gula fiender som är snabba och gråa fiender som är extra svåra att döda.

Gula fiender är snabba fiender, vilket syns tydligt på deras pilformade utseende

Man bestämmer själv när man vill att nästa våg ska komma ut på spelplanen, så man har gott om tid på sig att fundera ut vad som eventuellt gick fel med den förra vågen innan man skickar iväg nästa, men man kan även skicka iväg flera vågor samtidigt om man känner att det går lite för lätt. Skulle en fiende slinka igenom försvaret och komma till slutet av labyrinten så teleporteras den till början av labyrinten igen och man förlorar ett liv, man måste alltså alltid döda alla fiender i en våg – de försvinner aldrig av sig själva.

Labyrinterna i spelet varierar väldigt mycket och bjuder på en del utmaningar

Labyrinterna i spelet varierar väldigt mycket och bjuder på en del utmaningar

Tornen och banorna har bra variation och eftersom torn gör mindre skada på fiender av samma färg måste man använda alla typer av torn för att klara banorna. En extra fin finess är att man kan ställa in vilka fiender som ett torn ska fokusera på; man kan välja mellan närmast, hårdast och vekast. Detta ger bra kontroll över tornen och man kan exempelvis utnyttja detta genom att sätta ett torn i slutet av labyrinten som fokuserar på de vekaste fienderna för att försöka rädda så mycket som möjligt om nu några fiender är på väg att komma igenom försvaret.

Det går att välja vilka fiender som får prioritet för varje torn

En väldigt bra finess är att man kan välja vilken prioritet tornet har när det väljer mål

Som i de flesta andra spel i den här genren kan man välja mellan att uppgradera sina befintliga torn eller att bygga nya torn, man kan även sälja befintliga torn. Lite annorlunda än andra liknande spel är dock bonussystemet. Varje våg med gråa fiender innehåller en extra svår fiende som ger ett bonuspoäng när man dödar den. Bonuspoäng kan användas till att bygga specialtorn som antingen ökar skadan eller räckvidden för alla torn inom en viss radie, för att få mer pengar per dödad fiende eller för att kunna släppa igenom ytterligare 5 fiender innan spelet tar slut. Detta är en bra idé och förhindrar att man bygger några få torn och sedan fyller området kring dessa med torn som ökar deras skada (vilket i vissa liknande spel resulterar i torn som gör löjligt mycket skada).

Sammanfattningsvis så är Vector Tower Defense ett av de bättre tornförsvarsspelen jag har spelat, det har bra variation, ser bra ut och är roligt att spela. Det är helt klart värt de 30 kronor det kostar i inköp – även om det går att spela gratis på internet. För att kunna spela Vector Tower Defense krävs en PSP eller den senaste mjukvaruuppgraderingen till PS3.

Vill/kan man av nån anledning inte spela Vector Tower DefensePS3 eller PSP finns flash-versionen här (där finns även två uppföljare: Vector TD 2 och Vector TDx.)

h1

Demokavalkad

2010/01/14

Dagens uppdatering på Playstation Store innehöll några nya demon och här kommer en snabb recension av dem:

Vancouver 2010

Som vanligt med OS-spel så håller det inte särskilt hög kvalitét och känns mest ihopslängt. Det enda läget som fanns i demot var skidåkning och saknade känsla. Karaktären såg väldigt stel ut och det var svårt att se hur banan gick utan att titta på ”kartan” långt ute till höger i bild – vilket gjorde att man missade portar i alla fall eftersom man inte såg hur man åkte.

Jag kan inte säga att jag är förvånad över att Vancouver 2010 är dåligt och jag skulle verkligen inte rekommendera någon att köpa det.

Inferno Pool

Inferno pool är ett spel för flera spelare där varje spelare ska försöka rensa sitt bord på bollar samtidigt som man får bollar från sina motståndare allteftersom de sänker sina. Det är väldigt simpelt och stressat – halvkul skulle jag säga.

Spelet är ganska roligt och idén är inte dum, men det är lite för stressigt för min del. Kontrollerna är enkla, men det känns dumt att stressa i ett spel som bygger på precision – så jag lär inte köpa någon fullversion.

Fyra spelare samtidigt bäddar för en väldigt stressad omgång biljard

Fyra spelare samtidigt bäddar för en väldigt stressig omgång biljard

Matt Hazard: Blood Bath and Beyond

Matt Hazar: Blood Bath and Beyond är ett klassiskt sidscrollande actionspel – precis som Metal Slug – där man springer från höger till vänster (eller tvärt om) och skjuter på allting som rör sig samtidigt som man aktar sig för fiendes stora långsamma blåröda skott.

Demot var helt ok, spelet verkar ha allting som man förväntar sig av den här typen av spel;  olika sorters vapen, granater och horder av fiender som bara väntar på att få springa rakt in i din skottlinje. En liten nyhet som jag inte sett i tidigare spel är att man kan skjuta på fiender som är i bakgrunden genom att hålla inne L2, en fin liten detalj som ger spelet lite djup.

Tyvärr så var demot tidsbegränsat, så jag hann aldrig se om det finns några bossar i spelet och om dessa är väl genomförda eller inte.

Om man gillar den här sortens spel kommer man nog inte bli besviken på Matt Hazard: Blood Bath and Beyond, men jag tror inte att det är något som kommer revolutionera genren heller.

Matt Hazard: Blood Bath and Beyond innehåller förvånansvärt bra grafik och detaljerade miljöer

TV-Show King

TV-Show King känns som ett spel för Wii, grafiken är så där lagom gullig och färgglad som på ett typiskt Wii-spel och när man navigerar i menyerna undrar man om man faktiskt inte spelar på ett Wii.

Nog om detta dock, TV-Show King är ett frågespel där man får delta i ett typiskt lekprogram på TV; man svarar på frågor, snurrar på hjul osv. Det märks på frågorna att spelet är av amerikanskt ursprung, men de höll bra variation den lilla stund man fick prova på demot.

Om ens livslånga dröm är att vara med i Jeopardy kan TV-Show King kanske vara ett alternativ, annars skulle jag rekommendera att man letar upp några kompisar och ett Trivial Pursuit – då slipper man dessutom den hemska Wii-grafiken.


Har du sett någon av de här innan? Kanske på din Mii-channel?

Tank Battles

I Tank Battles tar varje spelare kontroll över en liten pansarvagn och målet med spelet är att stå ensam kvar när motståndarna har blivit sönderskjutna tillräckligt många gånger. Spelet går till så att man startar på var sin position på en spelplan och när spelet börjar får man fritt åka omkring och skjuta på sina motståndare, lite då och då kommer det även in små uppgraderingar på spelplanen; såsom eldkastare och minor.

Kontrollerna är simpla men något klumpiga; man styr sin pansarvagn med den vänstra styrspaken och siktar med den högra, för att skjuta trycker man på X eller R1, skulle man släppa den högra styrspaken så snurrar tornet automatiskt till den riktning som pansarvagnen åker i. Detta gör det ganska jobbigt att skjuta eftersom man hela tiden måste hålla den högra styrspaken åt det håll man vill sikta samtidigt som man hamrar på X eller L1 för att fylla luften med raketer.

Tank Battles är milt underhållande och med ett par vänner att spela med kan det nog vara ganska roligt, men man ska inte förvänta sig alldeles för mycket.

h1

God of War III – demo

2009/10/31

För den som inte vet vad God of War är för något kommer här en snabb genomgång: God of War handlar om en spartansk krigarkung vid namn Kratos som gör en pakt med krigsguden Ares för att rädda sig själv när han håller på att få skallen sönderslagen av en annan krigarkung. Pakten innebär att han blir en halvgud men får betala Ares genom att bli hans hantlangare. När ett av Kratos uppdrag medför att hans fru och dotter dör bestämmer han sig i ren vrede för att söka hämnd på Ares och döda krigsguden.

God of War är ett av de snyggaste spelen som gjorts till PS2

Kratos som han ser ut i God of War till PS2

Spelen spelas i tredjepersonsperspektiv med förutbestämd kameravinkel (och många av de hemligheter man kan hitta i spelet är gömda just på grund av kameravinklarna). Man slår sig sedan fram igenom horder av fiender med sina olika vapen samtidigt som man på vägen måste lösa en hel del pussel – och det är här som God of War serien verkligen skiner. Spelen är väldigt actionfyllda med horder av fiender samtidigt som alla pussel är gedigna, genomtänkta och verkligen tillför spelupplevelsen något unikt. God of War var nyskapande i genren med sitt välutvecklande spelsystem och sina gedigna pussel, många har försökt kopiera konceptet men det är inte många som verkligen har lyckats.

För dem som inte har spelat God of War kommer en samlingsversion i november som heter God of War: Collection som innehåller det första och andra spelet i reviderade versioner för PS3. Nyheter för spelen är troféer och några grafikförbättringar. Det ryktas även om att man kommer få tillgång till God of War III demot om man köper God of War: Collection.

En chimaira är en sammansättning av ett lejon, en get och en orm

Chimairan är en av många monster från den grekiska mytologin som man stöter på

Så, hur är demot till God of War III då? Jag har väldigt höga förväntningar på God of War III, alla de tidigare spelen har hållt toppklass och jag förväntar mig inget annat från trean (som egentligen är det femte spelet i serien). Demot är snyggt – det syns tydligt när utvecklarna har lagt ner tid på grafiken och när de bara satt ihop något de är nöjda med, och God of War III har väldigt snygg grafik. Det är även späckat med action, man får spela som Kratos någonstans i mitten av spelet och man möter horder med skelett, en chimaira, en cyklop samt en och annan harpy (någon som vet vad harpy heter på svenska?). Det finns några pussel att lösa i demot och i slutet av demot får man flyga uppför en luftström med Icaros vingar och undvika fallande föremål.

Kentaur

En kentaur dyker upp som en miniboss halvvägs in i demot

God of War III håller samma höga klass som de tidigare spelen; den underbara spelkänslan är kvar, Kratos är lika brutal som vanligt (bland annat rycker man ut ögat på en cyklops och hugger av ormen från en chimaira) och det har även en del nya moment som det här med att flyga uppför en luftström samt att man kan haka fast i harpys och tvinga dem att bära Kratos över stup. Jag har sett fram emot God of War III sedan jag hörde att det var på gång och jag ser fram emot det ännu mer nu.

h1

God of War III – demo

2009/10/30

Jag fick precis ett mail ifrån Sony Europe med en exklusiv kod för att ladda ner God of War III demot till PS3. Jag vet inte hur exklusivt demot är, men jag ser fram emot att se hur trean i denna fantastiska serie spel är.

h1

Eternal Sonata har för många brister

2009/09/30

Det var ett tag sedan jag spelade Eternal Sonata nu. Senast jag spelade spenderade jag en timme för att försöka ta mig till närmaste G-klav där jag kunde spara, jag gjorde ett misstag strax innan jag kom fram till den vilket medförde att allt jag gjort under den senaste timmen gick förlorat.

Eternal Sonata har en hel del positiva sidor, men de negativa sidorna drar ner spelet i avgrunden. Storyn är helt ok, spelsystemet är roligt – jag gillar verkligen systemet med ljus och skuggor -  och spelet verkar vara tillfredsställande stort.

Dock så är spelet nedlusat med många irritationsmoment som driver mig till vansinne när jag spelar; menysystemet är klumpigt, systemet med hjälpmedel är ännu klumpigare, karaktärernas specialattacker skiljer sig mest i hur mycket skada de gör totalt så det är sällan man behöver tänka efter när man väljer specialattack – man tar bara den senaste eftersom den gör mest skada eller återställer mest hälsa. Dessutom är G-klavarna där man sparar ojämnt utspridda. Ibland kan man springa förbi två stycken som är väldigt nära varandra och ibland är de så utspridda att man kan spela i en timme eller två utan att träffa på någon.

Jag vill tycka om Eternal Sonata, konceptet tilltalar mig och jag brukar gilla spel i den här genren – men jag kan bara inte. Jag ska göra några försök till med att ta mig igenom spelet, men jag har inga större förhoppningar om att jag faktiskt kommer att avsluta storyn.

h1

Shatter

2009/09/29

Shatter är en ny tagning på det klassiska spelet Breakout och det är en mycket bra sådan.

Breakout är Ataris klassiska spel där man använder en boll och en bräda för att slå ner brickor från ett fyrkantigt rum, bollen studsar på väggar, tak brickor och brädan. Om man träffar en bricka så försvinner den från spelplanen och man vinner när man har rensat hela spelplanen på brickor. Skulle man missa att studsa bollen när den är på väg ner mot brädan förlorar man ett liv – man har tre liv totalt.

Om man samlar ihop tillräckligt många fragment från förstörda brickor kan man släppa loss en Shard Storm

Om man samlar ihop tillräckligt många fragment från förstörda brickor kan man släppa loss en Shard Storm

Shatter fungerar på samma sätt, men introducerar ett par nya element. Precis som liknande spel så finns det uppgraderingar man kan fånga som ändrar spelet, till skillnad från många andra liknande spel så är uppgraderingarna väldigt få – många spel har med uppgraderingar så som större/mindre boll, större/mindre bräda, snabbare/långsammare boll, möjligheten att skjuta sönder brickor från brädan samt några ”uppgraderingar” som är skadliga såsom en dödskalle som gör att man tappar ett liv direkt. I Shatter finns det bara fem uppgraderingar; Unstoppaball som gör så att bollen inte studsar mot brickor utan går rakt igenom dem, Manuevraball som gör att bollen påverkas mer av yttre krafter, Fragments Doubled som dubblar mängden fragment som finns, Extra Power som ger extra kraft samt en uppgradering som ger en extra boll. Det finns dessutom inga dåliga uppgraderingar, så det är bara att fånga allt som kommer emot brädan (dock så kan man inte ha Manuevraball och Unstoppaball samtidigt, så om man vill ha kvar en specifik uppgradering måste man se upp lite). Man kan dessutom samla på sig fragment från förstörda brickor för att ladda upp en energimätare, denna kan sedan användas till att antingen försvara brädan från anstormande brickor eller för att skjuta sönder brickor med en så kallad Shard Storm.

Den största nyheten som Shatter tillför genren är att man kan påverka bollen och vissa brickor genom att manipulera gravitationen. Man kan antingen dra till sig föremål eller skjuta dem ifrån sig. Inte alla brickor påverkas av gravitationen men däremot så gör bollen alltid det och om man har Manuevraball uppgraderingen så påverkas den ännu mer.

Genom att dra till sig eller skjuta ifrån sig kan man styra bollens riktning och med lite övning så är det inte längre några problem att träffa den där sista brickan (som det är i många liknande spel). Man får även möjligheten att styra bollen till ”rätt” bricka om den är på väg att träffa en bricka man inte siktade på eller om någon rörlig bricka kom i vägen.

Runda spelplaner är en av nyheterna i Shatter

Runda spelplaner är en av nyheterna i Shatter

Som i många andra Breakout-inspirerade spel finns det olika typer av brickor. Shatter innehåller brickor som tål flera träffar, brickor som exploderar, brickor som flyter fritt omkring och påverkas av gravitationen, brickor som alltid dras emot brädan, brickor som skapar andra brickor samt brickor som påverkar gravitationen runtomkring dem. Tillsammans med en väldigt bra fysikmotor och sinnrik bandesign gör de här olika brickorna att alla banor är varierade och bjuder på olika utmaningar. För att variera banorna ännu mer finns det olika typer av spelplaner; den klassiska med brädan i botten av spelplanen, en där brädan är på sidan av samma spelplan samt en cirkulär spelplan där man får flytta brädan över den nedre delen av cirkeln.

Förutom vanliga banor där man ska förstöra alla brickor introducerar Shatter även något som jag aldrig tidigare har sett i genren; Bossar. Spelet är indelat i världar och i slutet av varje värld finns en boss. Bossarna skiljer sig markant från varandra och man måste ofta se till att styra bollen rätt för att kunna ta ut en boss. Gemensamt för alla bossar är att de har en viss yta man måste träffa för att göra skada på dem, när man har träffat tillräckligt många gånger exploderar bossen och man fortsätter till nästa värld. Bossarna skiljer sig som sagt markant mellan varandra och man får möta bossar såsom en orm, en bläckfisk samt en elak bräda vars bana påminner lite om Pong.

Vid sidan av alla varierande banor och bossar finns även riktigt bra musik. Varje värld har sin egen musik och de har lyckats matcha musiken väldigt bra med spelupplevelsen. Musiken från spelet har fått så pass bra kritik att utvecklarna har gjort den tillgänglig för nedladdning.

Bossar är en mycket välkommen nyhet i Shatter

Bossar är en mycket välkommen nyhet i Shatter

I slutändan levererar Shatter precis vad som förväntas av det: en solid och beroendeframkallande spelupplevelse som medför att spelet inte blir tråkigt på ett bra tag efter att man rensat alla banor och besegrat alla bossar. Är man dessutom tävlingsinriktad kan man roa sig med att försöka komma in på de globala listorna över vem som har fått mest poäng på en specifik bana, besegrat alla bossar snabbast eller fått mest poäng på alla banor och alla bossar utan att få slut på bollar en enda gång. Man kan även filtrera listorna så att man bara ser sig själv och sina vänner.

Shatter är väl värt de 55 kronor det kostar om man är det minsta road av den här typen av spel.

h1

MAG Beta

2009/09/25

För nån vecka sedan skrev jag upp mig för att vara med och testa betan av MAG – utan att egentligen veta vad det var för något.

Nu har jag fått min beta-kod och jag sitter just nu och laddar hem spelet (vilket går galet långsamt) för att förhoppningsvis hinna pröva det lite innan servrarna stänger vid 19:00.

För de som inte känner till MAG så är det massivt flerspelarspel som utspelar sig i första person. Man delas in i grupper om 8 spelare som tillsammans med andra grupper i flera hierarkier bildar kompanier. Man för sedan krig mot andra företag på stora slagfält som kan innehålla upp till 256 spelare och den som har spelat mest blir gruppledare.

Jag har ännu inte så stor koll på mer än så här, men jag hoppas på att jag vet lite mer om vad MAG egentligen är efter att jag spenderat ett par timmar med betan.

h1

Batman: Arkham Asylum

2009/09/25

Batman: Arkham Asylum är ett mästerverk.

Batman: Arkham Asylum utspelar sig på Arkham Asylum, ett behandlingshem och fängelse där alla superskurkar Batman har satt fast sitter inlåsta. Efter att ha tagit fast Jokern och kört dit honom tar Jokern över Arkham Asylum och spelet går ut på att få tag på Jokern och alla fångar han har släppt ut.

Storyn är väldigt bra och innehåller en hel del skurkar från serierna. Jag ska försöka att inte avslöja för mycket av storyn, för den borde verkligen upplevas.

Killer Croc

Killer Croc är en av många skurkar från serierna som dyker upp i Arkham Asylum

På sin jakt efter Jokern får man uppleva hela Arkham Island, som inte helt oväntat är ön som Arkham Asylum är beläget på. Man återvänder till ställen man varit på tidigare och når nya utrymmen med hjälp av de uppgraderingar man skaffar sig allt eftersom storyn fortgår.

Men, även om storyn är bra är det inte den som gör det här spelet till ett mästerverk – det är spelupplevelsen som står för den delen. Själva spelet går att dela upp i tre delar; slagsmål, smygande och detektivarbete. Kontrollerna ändras beroende på vilken situation och omgivning man är i och vad man för närvarande kan göra med vilken knapp visas alltid tydligt i skärmens nedre del.

Kontrollerna för slagsmålen är simpla och effektiva, man kan slå (fyrkant), kontra (trekant), kasta (fyrkant + kryss), göra specialattacker som slår ut en fiende på ett slag (trekant + cirkel), hoppa över fiender (2x kryss) och tillfälligt lamslå fiender (cirkel). Utöver detta kan man även använda Batmans olika verktyg allteftersom man får tillgång till dem.

Även om kontrollerna för slagsmålen är enkla och lätta att lära sig är det svårt att behärska systemet. Tricket för att vara framgångsrik är att få allting att flyta ihop i en enda lång rörelse. Detta gör man genom att kombinera följder av attacker och kontringar utan att missa eller ta stryk. Desto bättre man är på detta desto mer poäng får man, poängen kan sedan användas till att köpa nya uppgraderingar eller att skryta med (när man spelar utmaningar). När man väl behärskar systemet (någorlunda i alla fall) så blir det även väldigt snyggt; Batman flyger omkring mellan fienderna och slår ner dem med olika rörelser och med slow-motion effekter när man får in en kritisk attack (genom att trycka i precis rätt tillfälle) eller när man slår ner den sista fienden. Väl utfört ser det mer ut som en avancerad dans än ett slagsmål. Mästerligt!

Batmans rörelser är väldigt snyggt animerade

Under längre slagsmål får man ofta se en mängd av Batmans olika attacker

När det kommer till delen där man smyger omkring och slår ut fiender utan att bli upptäckt är kontrollerna ännu simplare, man använder R1 för att svinga sig upp på stenstatyer i taket, trekant för att slå ut en fiende när han är i rätt läge (hur man gör beror på situationen) och fyrkant för att glida ner mot en fiende och sparka ner honom på golvet för att sedan slå ut honom.

Något jag uppskattar väldigt mycket med de delar där man måste smyga är att man verkligen måste smyga, så fort man blir upptäckt börjar alla skjuta och man dör väldigt fort om man inte lyckas gömma sig igen.

När man väl fått ett grepp om kontrollerna är det dags att bli kreativ. Förutom de uppenbara sättet som att smyga upp bakom fiender, hänga upp dem i stenstatyerna i taket och glidflyga mot dem kan man slå ut fiender på en mängd olika sätt; man kan exempelvis använda den portabla linbanan för att slå en fiende över en kant så att han faller ner en våning eller två, eller – om man är riktigt kreativ – spreja explosiv gelé på marken vid sidan av en kant och spränga den precis när en fiende går förbi så han trillar ner en våning och däckar. Det finns en uppsjö olika sätt att slå ut fiender på och med lite fantasi blir det stor variation i sekvenserna där man måste smyga.

Ett annat stort plus är att de rum smygsekvenserna utspelar sig i är väldigt olika och bjuder på många olika tillfällen för att bli kreativ. Sekvenserna utvecklas även allteftersom spelet fortgår – bland annat får fienderna halsband som lockar till sig andra fiender när man slår ut dem.

En av mina personliga favoriter är att hänga ovanför fienderna och sedan dra upp dem och låta dem hänga i fötterna från en stenstaty

En av mina personliga favoriter är att hänga ovanför fienderna för att sedan dra upp dem och låta dem hänga i fötterna från en stenstaty

Den tredje delen av spelet går ut på att utnyttja Batmans högteknologiska hjälm för att följa spår och hitta nästa ställe att gå till. Det är en relativt liten del och används inte särskilt mycket, men det förhöjer spelupplevelsen lite när man följer ett spår för att komma till nästa ställe istället för att någon annan säger vart man ska gå eller man får springa omkring och leta i blindo. Till den här delen av spelet kan man även räkna de gåtor som finns gömda överallt i spelet. Storyn bakom dessa är att Gåtan har placerat ut en mängd ledtrådar till vart han gömmer sig någonstans – och det är naturligtvis upp till Batman att leta reda på alla och lura ut var Gåtan finns nånstans.

Till skillnad från många andra spel så krävs det inte att man utforskar varje centimeter av spelet i flera timmar för att hitta alla gåtorna, de flesta gåtor kommer med en ledtråd och andra är tydligt synliga – det gäller bara att lista ut hur man kommer åt dem. Skulle man dessutom köra fast och inte lyckas klura ut en gåta kan man plocka upp en karta över området som visar ett frågetecken i närheten av var en gåta finns någonstans. Kartan får man dock leta reda på utan någon som helst hjälp, men det räcker oftast med att vara lite uppmärksam.

Det gäller att vara uppmärksam på omgivningarna om man vill hitta alla gåtor

Det gäller att vara uppmärksam på omgivningarna om man vill hitta alla gåtor

När man väl har avslutat storyn och hittat alla gåtorna är det dags att ge sig på utmaningarna. Det finns två sorters utmaningar, inte helt oväntat är det slagsmål och smygande. I varje typ av utmaning finns det medaljer att tjäna ihop – tre medaljer är max – och det finns även en global lista över vem som har fått mest poäng om man vill tävla mot andra.

Slagsmålen består av fyra ronder där det kommer fler och fler fiender i varje rond, målet är att få ihop så mycket poäng som möjligt genom att kombinera varierade attacker utan att missa eller ta stryk, man får även en bonus om man lyckas kombinera alla slag man gör i en hel rond utan att missa eller ta stryk en enda gång. De tidigare utmaningarna innehåller standardfiender medan de senare innehåller fler och fler svåra fiender. Medaljerna delas ut beroende på hur mycket poäng man har tagit.

När man ger sig på utmaningarna där man ska smyga gäller det att bli kreativ, medaljerna delas ut när man slår ut en fiende på ett speciellt sätt, dessa går att se genom att trycka på Select. När man bemästrat de speciella sätt man måste slå ut fiender på för att få ihop alla tre medaljerna så är det tiden som räknas – den som har lägst tid och alla tre medaljer hamnar högst upp på listan.

Sammantaget är Batman: Arkham Asylum ett väldigt välgjort spel med en stabil story och underbar spelkänsla. När man är klar med storyn kan man dessutom underhålla sig ett bra tag med att klara alla utmaningar och lösa alla gåtor – och när man väl tröttnat på att spela kan man läsa om alla karaktärer som figurerar i spelet samt lyssna på små klipp där man får reda på lite mer om några utvalda fångar på Arkham Asylum.

Batman: Arkham Asylum är helt klart ett av de bästa spelen hittils i år (om inte till och med det bästa) och jag råder alla som är det minsta intresserade av den här typen av spel att spela igenom det, dock tror jag inte att det gör sig så bra på PC, så konsoll är nog helt klart att föredra.

h1

Guitar Hero 511

2009/09/09

(Läs femti-elva)

Är det bara jag, eller känns Guitar Hero på tok för mjölkat numera? De släpper nya spel hela tiden vilket medför att om du har tröttnat på de låtar du redan har så måste du köpa det eftersom de slutar släppa nya låtar till de gamla spelen när det kommer ett nytt.

De nya spelen innehåller dessutom inte särskilt många nyheter; sedan Guitar Hero – World Tour kom ut har det inte kommit särskilt mycket nytt, det är mest band-specifika utgåvor och nya het funktionalitet som att man kan skapa ett band med bara basister, bara gitarrister, bara sångare eller bara trummisar om man vill (vem fan har fyra trummset hemma?).

Guitar Hero var helt briljant när det kom och jag tycker fortfarande att det är ganska kul, men eftersom jag har tröttnat på alla låtar på de fyra första spelen och inte pallar köpa fler utgåvor så har jag inte spelat på ett tag.

Vem vet, Guitar Hero 5 kanske är precis vad serien behöver; nya läckra funktioner och en solid låtlista (utan en massa okända band från bakgator i Tyskland) – men jag tvivlar på det.

Och ja, Guitar Hero klassas som en gitarrsimulator.

h1

Batman: Arkham Asylum – första intrycken

2009/08/27

Jag var på Game och köpte Batman: Arkham Asylum idag och än så länge har jag bara en sak att säga:

Underbart!